De finsk-ugriska språk vi vanligen känner till är de västligaste: estniska, finska, samiska och ungerska. Detta trots att det är längre österut, i Ryssland, som de flesta finsk-ugriska språken talas. Inemot hälften av Rysslands befolkning utgörs av olika språkliga minoriteter, bland dem de finsk-ugriska.
Språkgruppen utgörs av ett tjugotal språk som inte är besläktade med de indo-europeiska språken utan närmast med samojediska språk. Tillsammans bildar de finsk-ugriska och samojediska språken den uraliska språkgruppen. Ungefär 25 miljoner människor talar uraliska språk.
Eftersom de flesta språken talas av minoriteter har de ofta påverkats av omgivande språk, som finska av svenska, estniska av tyska och ungerska av turkiska. Ett viktigt forskningsområde är därför studiet av språkkontakter och tvåspråkighet.
Genom att de finsk-ugriska språken har annat ursprung än de andra världsspråken engelska, tyska och franska uppvisar de ofta en avvikande struktur men de är också sinsemellan olika.
De finsk-ugriska språken är av intresse inte bara för lingvister utan också för till exempel religionshistoriker och etnologer. Flera av dessa språk talas av stora invandrargrupper i Sverige, vilket gör den lämpliga att kombinera med annan utbildning.


