Józef Trypućko (1910–1983) – en forskare för vår tid?

Maria Zadencka 

Józef Trypućko (1910–1983) – en forskare för vår tid?

Józef Trypućko (1910–1983) var polsk lingvist, bibliograf, professor i slaviska språk vid Uppsala universitet och översättare. Han var knuten till Uppsala universitet från 1940. Tidigare, från 1936, var han lektor i polska vid Helsingfors universitet och arbetade även en kort tid vid Stockholms universitet. Han härstammade från Malinowszczyzna nära Wilno (Vilnius) och studerade polska språket och litteraturen vid Stefan Batoryuniversitetet i Vilnius. Han var mest känd för sin forskning om språket i de östra polska gränsområdena, särskilt på 1800-talet (arbeten om språket av Władysław Syrokomla, Franciszek Mickiewicz och Adam Mickiewicz) och som skapare av kataloger över spridda samlingar av gamla polska böcker som förts till Sverige som krigsbyte på 1600-talet, främst från Jesuitkollegiet i Braniewo, förvarade i Universitetsbiblioteket i Uppsala.

I Jozef Trypućkos brevväxling som bevaras i Universitetsbiblioteket i Uppsala finns det ett omfattande material som möjliggör rekonstruktion och tolkning både av hans nätverk av professionella kontakter i Polen, Norden och världen och av omfattningen av hans akademiska verksamhet. Föredraget är ett försök att karakterisera hans »roll som forskare» (Znaniecki), som den framgår av detta material, och att beskriva de »sociala kretsar» i vilka han engagerade sig: språk- och litteraturvetare inom slaviska, indoeuropeiska nordiska och polska studier, kontakter med den polska politiska emigrationen, dess institutioner och tidskrifter samt med polska författare och historiker. Mer generellt syftar denna beskrivning till att belysa den typ av mångsidighet i arbetet som utförs av forskare som är verksamma »utomlands», dvs. mellan två eller flera akademiska kulturer, och som ofta undgår officiella biografier.