Språk i fokus - Intervju med Miriam Thegel

2023-09-21

Miriam Thegel är en framstående forskare inom spansk språkvetenskap vid Uppsala universitet. Hon disputerade vid Uppsala universitet 2017 och har därefter bedrivit forskning i Belgien samt varit anställd vid Umeå universitet. Hon är nu aktuell som nyanställd biträdande universitetslektor. Grattis till ditt nya jobb!

Vad är skillnaden mellan att vara universitetslektor och biträdande universitetslektor?

Ett biträdande lektorat är en karriärtjänst, det vill säga en tjänst som ger möjlighet till unga forskare att meritera sig för en tillsvidaretjänst, som är tidsbegränsad från 4-6 år (vid vår fakultet är det 4 år) medan ett universitetslektorat är en tillsvidareanställning där andelen forskning generellt är lägre, runt ca 20 % av tjänsten.

För att vara aktuell till att bli biträdande universitetslektor ska man vara disputerad och även ha uppvisat pedagogisk skicklighet. Det får dock inte ha gått för lång tid sedan disputation, utan i regel kommer endast sökande ifråga för tjänsten som har innehaft en doktorsexamen i maximalt fem år.

Du har gjort en internationell postdok i Belgien. Vad innebär det? Vilka erfarenheter tar du med dig därifrån? Hur går det till att få en internationell postdok?

Jag har gjort en internationell postdok i Leuven (https://www.kuleuven.be/english/kuleuven) som har finansierats av Vetenskapsrådet. Den internationella postdoken är en tidsbegränsad anställning på upp till tre år varav två år genomförs utomlands och ett år i Sverige. Den internationella postdoktorn är anställd vid ett svenskt lärosäte under hela perioden och i mitt fall var det Uppsala universitet.

Ett viktigt syfte med en internationell postdok är att skapa internationella kontakter. Först steget är att hitta ett värduniversitet utomland som är villigt att ta emot sökande, andra steget är att skriva en ansökan där det ingår forskningsplan med syfte, beskrivning av ens projekt och dess preliminära output, samt en motivering till hur forskaren kan främjas av att vistas i olika typer av forskningsmiljöer.

Det är spännande att verka vid en annan institution, vilken för min del var den lingvistiska institutionen på Leuvens universitet. Man får inblick i hur undervisningen läggs upp, hur forskare interagerar och hur seminarier kan gå till på universitet i andra länder. Vid universitetet finns tematiska forskargrupper och det finns goda möjligheter att vidga sitt nätverk. Jag har fått flera viktiga kontakter från denna period. Leuven är ett häftigt ställe att vara på och eftersom det ligger centralt i Europa så det är alltid något på gång. Det är viktigt att sträcka sig ut och se potentialen i internationella kontakter.

Du har i din forskning intresserat dig för den diakroniska utvecklingen av modala hjälpverb i spanskan. Vilken semantisk utveckling och grammatikalisering har förvånat dig?

Många av de förändringsmekanismer som vi kallar för interna och som traditionellt har beskrivits som förändringar som sker ”av sig själva” i språket visar sig påverkas av så kallade externa faktorer, t.ex. olika textgenrer som skapar varierande kommunikativa förutsättningar. De interna faktorerna kan alltså sägas gå hand i hand med de externa faktorerna när det gäller språkförändring och det är därför viktigt att studera språk i en bredare kontext.

Ett annat intressant fynd är att modalkonstruktionen haber de ’ska, måste’ används i större utsträckning och är mer livskraftigt i det muntliga språket än vad man tidigare har trott. Dessa tidigare resultat beror antagligen på att spansk språkforskning har haft en slagsida mot den spanska som talas i Spanien. Om man däremot tittat på spanskan som talas Latinamerika är användningen av haber de betydligt vanligare.

Vilka nya kunskaper har denna forskning gett om utvecklingen av modala hjälpverb i spanskan?

Utifrån mina forskningsresultat har jag blivit medveten om att det är viktigt att ta hänsyn till en större kommunikativ kontext när man studera modala hjälpverb. Vilken textgenre som man som forskare väljer att studera eller hämta data från har stor betydelse för resultaten i språkforskningen. Medan tidigare forskning har varit mer inriktad på syntaxen hos modala hjälpverb, har min forskning ett fördjupat fokus på semantiken. Bland annat har jag studerat så kallade bridging contexts, vilket är kontexter där ett ord eller en konstruktion kan tolkas på ett nytt sätt än tidigare, något som ger förutsättningar för att nya betydelser ska uppstå.

Du har ett pågående forskningsprojekt som heter ”Survival of the fittest: semantic evolution in the Spanish modal system”. Innebär detta att du har en hypotes om att man kan tala om lingvistikdarwinism gällande modala hjälpverb?

Många teorier inom språkforskningen stödjer tesen som du har formulerat som lingvistikdarwinism, det vill säga, att ord eller konstruktioner konkurrerar med varandra och att denna konkurrens mellan två närliggande ord eller konstruktioner kan leda till att den ena försvinner på sikt eller börjar användas på ett nytt sätt. Det är en attraktiv hypotes inom lingvistiken och det fält inom språkvetenskap som forskar om språkförändring. Det finns dock exempel på både konkurrens och samarbete (så kallad attraction på engelska) i utveckling över tid gällande modala hjälpverb. Teorier om samarbete genom s.k. analogibildning har på senare år fått ett uppsving.

Varför är det viktigt att förstå begreppet intersubjektivitet när man analyserar användandet av spanska modala hjälpverb?

Både subjektivitet och intersubjektivitet är relevanta begrepp för modala hjälpverb då dessa ofta förmedlar en attityd. Subjektiva modalanvändningar kan beskrivas som attityder som kan koppas till en enskild person, oftast talaren, medan intersubjektivitet inom modalitetsforskningen syftar till attityder och värderingar som t.ex. kan knytas till åhöraren eller en större grupp av människor

Tidigare forskning har kopplat subjektivitet och intersubjektivitet till olika modala hjälpverb och också sett att dessa fenomen kan bidra till semantisk utveckling.

Du har haft ansvar för och skrivit om mentorsprogrammet på Moderna Språk vid Uppsala universitet. Hur fungerade detta program? Finns det erfarenheter och kunskaper att ta med till för framtida eventuella mentorprogram?

Mentorsprogrammet som jag var med och startade 2015 är fortfarande verksamt och omfattar för tillfället franska, spanska och tyska. Det är ett program där studenter på högre nivå (ofta C- eller D-nivå) rekryteras för att vara mentorer för studenter på A-nivå och ordnar samtalsträffar där A-studenterna får tid att träna på saker som de uppfattar som utmanande i undervisningen, t.ex. teoretiska begrepp från grammatiken och fonetiken. Startskottet för projektet var att en student frågande mig om det fanns någonstans dit hon kunde gå för att få mer hjälp med grammatiken. Just då fanns en utlysning centralt från universitet med inriktning på Aktiv studentmedverkan och jag sökte och beviljades medel för att starta upp ett mentorsprogram. Mentorerna fungerar som viktiga diskussionspartners. Det var fint att se hur mentorerna växte och hur A-studenterna utvecklades och gjorde framsteg. Flera mentorer sökte sig senare till lärarprogrammet med anledning av sina erfarenheter som mentorer.

Du har gjort en utredning ”Fortbildning – om den inte kostar och om den inte inkräktar på arbetstiden” om fortbildning för språklärare. Vilka är utredningens centrala slutsatser och vilka förslag är viktigast att genomföra?

Utredning gjordes tillsammans med Birgitta Hellqvist (fil. dr.) under en termin då vi båda arbetade halvtid vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Projektet utgick från skolbesök då vi fick möjlighet att träffa språklärare vid nio skolor i Uppsala och ta del av deras tankar om fortbildning.

Viktiga slutsatser i denna undersökning var att lärarna i hög grad uppskattade ämnesspecifik fortbildning, men att det ofta fattades ofta tid till detta. Det förväntades att språklärarna tog del av ämnesspecifik fortbildning på lov och annan ledig tid. Generell karaktär av fortbildning var vanligare förekommande som att till exempel hantera konflikter. Många lärare kände sig ensamma i sin profession speciellt inom språken tyska och franska. Det är svårt för språklärare att driva på för fortbildning då man ofta är ensam lärare i sitt ämne på respektive skola.

För att förbättra språklärarnas möjligheter till fortbildning bör skolledningen prioritera ämnesspecifika fortbildningar. Det är också viktigt att verka för utökade samarbeten mellan skolor, t.ex. genom ett nätverk för högstadieskolor i Uppsala. Lärare borde även få mer utrymme till internationella utbyten och språkresor.

Glosor inom lingvistik

Diakron lingvistik eller historisk lingvistik är det vetenskapliga studiet om hur språk förändras över tid.

Grammatikalisering är en språkförändringsprocess som innebär att lexikala element i språket utvecklar en grammatisk betydelse eller att grammatiska element får en ännu mer schematisk och abstrakt betydelse

Intersubjektivitet inom språkvetenskapen innebär att språkliga element uttrycker betydelser som är riktade till åhöraren eller ger uttryck för en uppfattning som delas av talaren och en mindre eller större grupp.

Modala hjälpverb uttrycker oftast något som är nödvändigt, önskvärt eller möjligt, till exempel genom verben måste, behöva eller kunna.

Semantik är studiet av språklig betydelse och teckensystemets innebörd och tolkning.

Synkron lingvistik intresserar sig för språk vid ett visst tillfälle eller kort tidsperiod och att beskriva språket vid detta tillfälle, vanligen samtida språk.

Syntax (satslära) handlar om hur man sätter samman ord eller böjningsformer till grupper av ord, satser och meningar.

                                                                                                   Per Eriksson

News

Last modified: 2021-09-14
Print